Varför försvinner allt bra. När man väl tycker det är som bäst, så försvinner allt. Skolavsluningar är nåt som jag verkligen inte gillar. Jag har fortfarande inte fattat direkt att jag aldrig kommer gå tillbaka till viksängsskolan och gå in i klassrummet och se min klass sitta där. Jag vill inte tro det :(
Men nångång måste livet gå vidare, nu måste man börja om på nytt. Börja ny skola, får andra kompisar. Men vilken klass man än börjar i så kommer ingen att slå viksängsskolan 9a, ingen! Jag kommer aldrig glömma alla roliga minnen med er.Även om ja får minnes fel eller nåt så lovar jag att vår tid tilllsammans kommer inte att försvinna, för det sitter så starkt i mig. Jag kommer verkligen sakna er :'( Hoppas ni får det bra och hoppas vi träffas igen<3
Jag kommer ihåg när jag började 6an, alla började prata redan då om vilken skola man skulle börja i. Jag hade bestämmt mig för att gå på nybygge som flera andra i min klass skulle börja. Men efter en lång tid när alla papper skulle in om vilken skola man ville gå, så fick jag nån känsla om att jag ville gå en egen väg. Inte följa alla andras. Så jag bestämmde mig för att börja på viksäng.
Tiden gick och man fick hem pappren om skol val. Jag var jätte nervös, men ja öppna och såg att jag kom in på viksäng. Jag blev jätte glad, tills jag såg vilken klass ja skulle börja i. Jag skulle inte känna nån. Jag visste vilka erika, becka, hanna, nattis och lina var, hade spelat fotboll mot dom. Så då började jag bli lite nervös och jag började ångra att jag valde viksäng.
Efter ett tag så skulle vi på en första träff med klassen. Jag var hur nervös som helst. JAg hade klumpar i magen och ville bara där ifrån.
När jag kom in i klassrummet så sa dom att jag skulle sitta längst upp eftersom ja va längst uppe på klass listan. Sen så kom en liten kille och satte sig brevid mig, a de var ju benny. Jag orkade inte bry mig och ja försvann i min lilla värld. Senare så skulle vi gå, jag sprang nästan till bilen och ville bara hem. Jag tyckte det var de hemskaste som att hänt mig!
Sommaren gick och nu var det dags för första skoladagen, jag va ännu nervösare nu än första gången vi träffades. Jag satt och lyssna när bodil och poppe prata, men efter ett tag så blev det lunch. Visste inte vad jag skulle göra, skulle jag sitta själv och äta? jag fick lite panik och bestämmde mig för att inte äta. Fast när jag skulle sätta mig ner så kom en tjej fram till mig. Det var elin som gick i min nya klass. Hon fråga om jag ville äta med hon och hennes kompisar. Jag blev lite mindre nervös och földe henne till hennes kompisar. Hennes vänner var nikki, issa och livia. Jag stod och tänkte på om jag någonsin kommer bli vän med dom, jag chansa på aldrig.
Men när jag tänkte på att ja inte skulle bli vän med dom, så var det egentligen en början på något nytt. Jag skulle få börja på nytt, ingen visste vem jag var.
Efter nån månad så började jag vara med alla dom och även hanna, lina och nattis. Vi hade verkligen jätte kul och jag hade aldrig mått så bra som jag gjorde då. Sen mot slutet av 7an så började vi prata lite med beck och erika, eller jag prata inte så mycket med dom. Jag är ju lite blyg av mig.
Sen kom 8an och allt blev bara bättre och bättre. Men sen kom vintern och hanna, nattis och lina tyckte inte om skolan och dom betsämmde sig för att sluta. Dom var dom närmaste vännerna jag hade då, jag började bli orlig om vad som skulle hända nu. JAg kanske och skulle sluta? Men de ville inte dom andra , så jag beslöt att jag skulle kunna klara av resten på skolan. Efter dom sluta så var det lite sorgligt, jag blev lite annorlunda och ja saknade dom bara mer för vaje dag. Fast efter nån månad så började ja bli jätte bra kompis med livia, nikki, issa och elin.
Men sen sluta livia och elin bytte klass. jag misste 2 andra vänner till, eller misste och misste jag pratar fortfarande med dom, men dom fanns inte med mig i skolan :(
Så nu var det bara ja, issa och nikki. Men jag tyckte det var bra för dom har varit med mig i alla 3 åren och jag tackar dom att dom finns vid min sida.
9an börja, då började vi vara med beck och erika och rebecca. Jag tyckte allt var toppen och allt blev bara bättre och bättre. Allt vi har varit med om har varit toppen och jag kommer aldrig glömma er. Ni ska veta att jag är så jävla glad att jag har er och jag kommer inte släppa er. Under 9an så blev hela klassen som ett andra hem förmig. Man ville alltid gå till skolan och träffa alla och man ville inte gå därifrån. Alla har varit bäst!
Ni har ändrat mitt liv och ni har hjälpt mig så mycket. Om ni inte hade varit där, vart skulle jag har varit då?
Jag älskar er, glöm inte det<3
Fan va nervös ja är, asså jag vet att det inte är farligt att operera sig. Men ändå!
